Alliansen, vänsterspöket och Kina

Ibland vet jag inte vart jag ska börja.
Jan Björklund har tagit efter sin företrädare Lars Lejonborg i sin
kritik av vänsterpartiet.
"Lars Ohly har aldrig kunnat skilja på demokrati och diktatur" sa den trevlige och sympatiske före detta militären och numera folkpartiledaderen under kampanjstarten på sergels torg i Stockholm. Detta är intressant med tanke på Folkpartiets historiska bakgrund som ett liberalt parti. En av grundstenarna i liberalismen är nämligen att en förnuftig debatt är nödvändig för att en demokrati ska fungera. Vart tog förnuftet vägen och kanske framförallt, vart tog sakfrågorna vägen?
Björklund fortsätter med att konstatera att i Norge och Island är vänsterledarna finansministrar. Mycket riktigt. I Norge vann nyligen den sittande vänsterregeringen sitt andra val efter att, till skillnad mot Sverige lyckats hålla nere arbetslösheten under finanskrisen samtidigt som de utvecklat välfärden och den offentliga sektorn. Och mig veterligen har det inte förekommit några Gulag eller folkmord i vårt nära grannland och inte heller någon kritik mot det demokratiska valet. Vart är diktaturen där?
På Island tvingades borgarna att avgå efter att de kört landet i botten genom att inte reglera bankernas utlåning. När finanskrisen kom hade Islänska banker lånat ut 10 gånger mer än Islands totala BNP utan täckning. Socialdemokraterna och vänsterpartiet tvingades mer eller mindre ta över för att Island över huvudtaget skulle ha en regering. Det kanske Björklund borde nämnt i förbifarten?

Maud Olofsson håller med sin Allianskamrat och säger att Lars Ohly som finansminister borde skrämma oss till döds. Som om inte detta vore nog så passar hon också på att hylla Kina.
"Ska vi klara av konkurrensen från Kina måste det finnas samma driv här".

Vad är det för driv hon menar? Förbud mot ickestatliga fackförbund och förföljelse av fackliga företrädare? Tvångsförflyttningar av befolkningen, dödstraff, tortyr?

I dessa oroliga tider med finanskris och framväxande fascistiska rörelser i Europa känns det i alla fall tryggt att ha en alliansregering som kan skilja på demokrati och diktatur. Länge leve Mauds folkrepublik Kina.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1713660/lars-ohly-har-aldrig-kunnat-skilja-mellan-demokrati-och-diktatur