Sunday, October 3, 2010

Våga vara vänster!

”Inga rasister i våran riksdag!”

Slagorden skanderas av tiotusen människor på Sergels torg under en demonstration. Det är dagen efter valet och skälet till demonstrationen är att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Människor i alla åldrar har samlats för att visa sin avsky mot främlingsfientlighet och rasism. Det är upplyftande.

Samtidigt vinner främlingsfientligheten både mark och självförtroende. Människor som tidigare gömt sig bakom alias på nättidningarnas kommentarfält visar nu öppet sin glädje över SD:s framgångar. Främlingsfientligheten riskerar att bli rumsren.

I kampen mot främlingsfientlighet är demonstrationer en bra början men långt ifrån tillräckligt. Kampen måste föras på flera plan och organiseras medvetet, baserat på kunskap.

Enligt Statistiska centralbyråns demokratiska rapport från 2009 misstror Sverigedemokraternas väljare politiker i större utsträckning än andra. Samtidigt är samtliga väljare mer rörliga och röstar i mindre utsträckning efter klass än tidigare. Detta gynnar både Alliansen och Sverigedemokraterna. Arbetare känner sig inte längre delaktiga i arbetarrörelsen.

För att förstå detta kan vi ta hjälp av Chantal Mouffe, professor i statsvetenskap vid University of Westminister i London. Hon menar att högerextrema rörelser gynnas av att skiljelinjen mellan höger och vänster suddas ut. När de politiska partierna och blocken närmar sig varandra förnekar de samtidigt att det finns sociala konflikter i samhället. Utsatta grupper känner att de inte har någonstans att vända sig. De riskerar då att dras till SD och andra högerextrema partier som verkar utgöra ett alternativ.

Därför är det nödvändigt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avslutar den högersväng som pågått sedan 80-talet med privatiseringsiver och skattesänkningar.
Hur kan väljarna ta Socialdemokraternas privatiseringskritik på allvar när regeringen Persson sålde ut fler statliga bolag än regeringen Bildt på 90-talet? Vem lyssnar på Socialdemokraterna när de i ena stunden påstår att privat sjukvård slår mot de fattiga och i nästa stund anser att det är bra med valfrihet? Vem tror på ett välfärdsparti som skär ner i sjukvården?

Istället borde de våga höja skatterna för att klara välfärden. De borde våga bygga ut den offentliga sektorn och de borde våga minska klassklyftorna.

Men ansvaret ligger också hos de utomparlamentariska rörelserna. Fackföreningar och aktivistgrupper måste bli bättre på att nå utsatta grupper. Få dem att själva lyfta sig ur sin upplevda maktlöshet. Det kan bara göras om de utsatta själva får formulera sina krav och bli en del av kampen. Organisationerna kan inte kämpa för medborgarna. De måste kämpa med dem.

Enbart genom att formera ett starkt alternativ kan vi på allvar bekämpa SD och andra främlingsfientliga rörelser.

*Skrevs ursprungligen som en krönika i journalistutbildningen.