1984 är på väg!

Läste precis i Svenska Dagbladet om ett nytt program från microsoft som övervakar de anställdas prestationer framför datorn. Det ska bland annat hålla koll på hjärtslag, blodtryck, ansiktsuttryck, hjärnsignaler m.m.
Detta är inte bara ett hån mot de människor i yrken som drabbas utan ett hot mot både folkhälsa och den anställdes personliga integritet.
Den stress det innebär att ständigt vara övervakad kommer bli ett enormt arbetsmiljöproblem framöver. Faktum är att det redan idag är ett problem.
Några av mina vänner har tidigare jobbat som telefonförsäljare, där man i många företag förväntas kontrollera varandra så man ringer konstant. Samtliga har också pratat om stressen det innebär och ingen har jobbat med det under en längre period.
När jag jobbade nattskift på fabrik kontrollerades vi på bandet av maskinförarna utan vår vetskap. Detta eftersom det inte finns några chefer på natten.
Det underliga var att vi jobbade inte mycket mer än 6 timmar och var knappt 2/3 av de anställda på dag- och eftermiddagsskiftet och ändå producerade vi nästan lika mycket som de andra två skiften gjorde på 8 timmar.
Vi visste inte om att vi övervakades. (Det fick vi reda på långt senare). Vi jobbade på ändå. Vi orkade dessutom jobba hårdare eftersom vi jobbade kortare tid.
Efter ett tag fick ledningen för sig att vi jobbade för dåligt så de bytte ut vår 30 minutersrast och våra två fikaraster (Vi var bortskämda till en början) mot en rast på 12 minuter.
Alltså 12 minuters rast på de 6 timmar och 52 minuter som vi var på plats.
Man skulle kunna tro att detta ökade produktionen eftersom vi jobbade 40 minuter mer per natt, men vi låg fortfarande på ungefär samma nivå. Vi minskade instinktivt takten. (Absolut inte medvetet) Våra kroppar orkade helt enkelt inte hålla uppe det hårda tempot 6 timmar i streck (minus den skamliga rasten på 12 minuter där vi fick välja på att värma maten eller äta den).
När vi sedan fick reda på att vi övervakades av maskinförarna om hur vi höll tiderna så blev vi både arga och besvikna. Vi på natten var de som jobbade hårdast, oftast ställde upp på övertid och även själva nattjobbet i sig sliter mer på kroppen än dagtidsarbete. Ändå skulle de krama ur minsta lilla droppe kraft ur oss.
Denna småsinthet som finns i kapitalismen är också det som kommer bli deras undergång. Allt ska övervakas, allt ska bli effektivt, vinsterna ska öka på bekostnad av att människor förlorar jobben. Tryggheten ska urholkas för att pressa ner löner.
Någon gång kommer detta slå tillbaka och det kommer slå tillbaka hårt.

I samma nätupplaga av Svenska Dagbladet läser jag även att ångest är en klassfråga. Ångest, sömnlöshet och oro är dubbelt så vanligt hos lågutbildade som hos högutbildade enligt folkhälsoinstitutet. Personligen tror jag mig se en koppling mellan det jag tidigare skrivit om i det här inlägget och den här undersökningen. En annan intressant faktor är också att det är dubbelt så vanligt bland kvinnor som hos män.
Kvinnor vars yrkesliv generellt består av låga löner, ofrivillig deltid, höga prestationskrav. De förväntas också ta större ansvar i hemmet.
(Stressen lär ju dessutom inte bli mindre nu när man inte längre har råd att vara sjuk)

Allt detta visar på att om vi ska bygga ett bra samhälle för alla medborgare så måste vi tänka om. Det krävs stora satsningar på kvinnodominerade yrken. Generellt kortare arbetstid med bibehållen lön, större satsningar på friskvård m.m.

Detta kommer inte ske av sig självt. Sossarna kommer inte driva igenom det. Det här kräver att vi, vanliga, dödliga faktiskt står upp och kräver bättring. Pengar finns i överflöd, men just nu försvinner de i stenrika privatpersoners fickor, istället för att satsas där de verkligen behövs. Vi vanliga, dödliga måste genom manifestationer, strejker, blockader och debatt förändra vår egen vardag. Vi kan inte lita på att politikerna gör det åt oss.
Vi måste också bli mer aktiva i våra fackförbund och kräva ett stopp på pampstyret. I värsta fall får vi gå vid sidan av facket och strejka villt. Det har fungerat förr och det har också påverkat hela samhället positivt.

Ingen kan göra allt
Alla kan göra något
Tillsammans är vi starka

Nu kör vi!

Artiklar:
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_783511.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_784021.svd

"Jag tycker så synd om aftonbladet"

Visserligen sitter jag här och lyssnar på The Nipple Erectors (Shane MacGowans gamla punkband.) men jag kommer ändå att tänka på en gammal visa av Cornelis Vreeswijk, nämligen den gamla klassikern "Synd-om blues". På något sätt tycker jag att den passar väldigt bra i dessa tider.
Alla minns väl inledningen:

"Jag tycker så synd om överklassen
förstår nu medborgare
De får alltid dra de tyngsta lassen
och de har ett helvete"

Visst är det skönt att den svenska överklassen äntligen har fått viss upprättelse (även fast de ständigt har blivit rikare och rikare sedan 80-talet). Framförallt måste det vara skönt för de 4% av sveriges befolkning som tidigare betalade 0.75% i förmögenhetsskatt. (Japp, fler än så var de inte även fast alliansen påstod att slopandet av förmögenhetsskatten gynnade småföretagare.)

Det var dock inte just den delen jag kom att tänka på just nu utan istället början på andra versen:

Jag tycker så synd om Aftonbladet
De lider av mörkblå starr
De skriver precis som vissa vill ha det
Ja jävlar i min gitarr"

Det är precis vad jag tänker på när jag läser aftonbladets bedömning av årets första partiledardebatt. Detta gäller även Expressen. Allt de skriver om är retoriken. "Reinfeldt borde kosta på sig att le" Ärligt talat, vad i helvete spelar det för roll. Visst, för Reinfeldt är det jätteviktigt att veta. Retorik är kanske bland det viktigaste för en politiker, men det är inte kvällstidningarnas uppgift att informera dem om. Det är inte heller deras uppgift att informera medborgarna om att Reinfeldt måste le mer eller att Mona Sahlin är för elak mot stackars Filippa. Kvälls- och morgontidningarnas (Eller egentligen hela medias) uppgift är att lära medborgarna att se igenom retoriken och förstå politiken. Jag skiter högaktningsfullt i vad Göran Hägglund har för slipps på sig. Vart är den politiska rapporteringen?

Såg dessutom ett avsnitt av SVT: s lamaste program. Rakt på med K-G Bergström där han frågade ut Anders Borg. Mycket, mycket lam utfrågning även om den var bättre än när han frågade ut Reinfeldt. Just nu orkar jag inte gå djupare in på just den intervjun utan tänker kommentera en av frågorna han senare i programmet ställde till Charlotte Kalla.

"Du tjänade runt en miljon på segern i Tour de ski, kan det bli så att du som en del andra skidstjärnor måste lämna landet för att slippa betala för mycket skatt?"

Just det, ni läste rätt. MÅSTE lämna landet.Vad är det för övertydligt, vinklad fråga.
Det är ingen som MÅSTE lämna landet för att de betalar för mycket skatt.
Jan Guillou tar till skillnad från många andra svenska författare ut sina pengar ur företaget och därmed skattar han för dem vilket är rakryggat och bra. Han MÅSTE inte lämna landet. Han lever jäkligt gott ändå TROTS att han tjänar en jäkla massa pengar.
Jag förstå inte det resonemanget. "Jag tjänar för mycket pengar, alltså måste jag lämna Sverige" (Refererar åter till första versen i Synd-om blues.)

Okej, alla människor som känner att ni tjänar för mycket för att ha råd att bo här. Man kan aldrig tjäna så mycket att man går minus. Tjänar man mer så får man mer pengar, även om skatten blir högre. Skatten är nämligen aldrig 100%.
En fråga till alla er som känner er tvingade att flytta. Vad fick ni för betyg i matematik?

Vad svarade då Charlotte Kalla?

"Nej, jag bor i Sverige, då ska jag betala skatt i Sverige."

IN YOUR FACE!

Kan för övrigt tillägga att K-G Bergström har var komunalpolitiskt aktiv för moderaterna på 70-talet. Det är också därför hans frågor till politiker tenderar att komma från höger och inte från vänster, när han borde angripa Sossarna från höger och Moderaterna från Vänster. Eller kanske helst av allt, angripa båda parter från båda håll.

Detta är Mathias som rapporterar från ett allt kallare, och märkligare Sverige.
Och som det verkar nu lär det bli fler inlägg framöver.

Borgarna och pressen!

Jag sitter här vid min dator, dricker lite kaffe och läser aftonbladet varpå jag återigen hittar katastrofala artiklar om regeringens politik. Inte nog med att regeringens politik är katastrofal, ska även den politiska rapporteringen verkligen vara det?

Vilken bild är det som visas i Sveriges media?Jo, regeringen är dålig på PR. De gör en massa men det når inte ut.
Samtidigt skrivs det till viss del att de rika får mest men att faktiskt alla som jobbar får skattesänkningar och då ofta med tilläget att det är bra.
Men vart är då analysen?

Till exempel familjeekonomen Ann-Sofie Magnusson som säger till aftonbladet:
”Både fastighetsskatten och förmögenhetsskatten gynnar de med förmögenhet och dyra fastigheter. Men alla som har arbete får faktiskt lägre skatt och det är väldigt bra. Vad som är mindre bra är ju att sjuka får lägre ersättning. Det är en jättestor skillnad jämfört med tidigare.”

Detta är ingen analys. Det är en väldigt förenklad beskrivning byggd på värderingar av vad som händer. Dels måste man vara medveten om att skattesänkningar och neddragningar av välfärden (T.ex sjukersättning) faktiskt hör ihop. Sänker man skatten så måste man ta pengarna någonstans ifrån eller så får man låna pengar som den tidigare borgliga regeringen gjorde på 90-talet. Men inte ens den insikten räcker för att det ska vara en analys. Man måste också se på hur människors vardag förändras. Skulle vi istället kunna använda de pengarna som bekostade slopandet av förmögenhetsskatten och förändringen av fastighetsskatten till att förbättra skola och vård? Borgarnas lösning på detta är mycket enkelt. Fler privata alternativ och betyg i skolan i lägre åldrar.
Angående betyg i lägre åldrar så är det ingen populär uppfattning bland lärarförbundet och personligen tror jag inte heller på fler betyg och hårdare tag. Jag tror på fler lärare och mer resurser till skolan. (Resurser som finns om vi bara vill använda dem. Mer om detta sen.)Vem som helst borde förstå att det är omöjligt för en lärare att ge alla elever den tid de behöver när klasserna kan vara mellan 25-35 elever. Privata alternativ är också ett dåligt alternativ då det tar resurser från de offentliga skolorna och segregerar de duktiga eleverna från de som har det svårt. Jag pratade med en lärarstudent som berättade att hennes erfarenhet av privata skolor var just detta och hon sade också att en lärare klarar av två eller tre stökiga elever i en klass men blir hela klassen stökig så går det inte.
Det kanske starkaste argumentet mot privata alternativ inom både skola och vård är att det splittrar över- och medelklassen från den lägre arbetarklassen. Om man redan betalar för privat sjukförsäkring, tandförsäkring, skolavgift, skolmatsavgift m.m. så finns det knappast något intresse att betala den skatt som krävs för de offentliga alternativen. Alltså måste helt plötsligt de sämst ställda betala för sin egen vård och skola vilket skapar extrema klassklyftor, inte bara privatekonomiskt utan också i utbildning och vård. Man lastar över det gemensamma och demokratiska ansvaret på enskilda individer och deras egen förmåga att rent praktiskt och ekonomiskt ta de beslut som krävs för att de och deras barn ska få en framtid.
Då har vi alltså kommit till en värderingsfråga. Vilket samhälle vill vi bygga. (Inte vilket samhälle som går att bygga då båda faktiskt är möjliga. I min förra blogg skrev jag som bekant om Norge och den vänsterpolitik som förs där nu.)

En annan sak som är märklig inom svensk politik är att vi alltid måste spara trots att vi är ett av världens rikaste länder. Faktum är att Sveriges BNP ständigt har ökat sedan andra världskriget med undantag för 1981 och krisåren på 90-talet. Källa: Nya ekonomihandboken, skriven av Johan Ehrenborg och Sten Ljungren, utgiven av ETC förlag.
Alltså finns pengarna för att skapa ett bättre samhälle. Vilken väg man vill gå handlar om värderingar och inte huruvida de ekonomiska resurserna finns eller inte vilket man också bör ta med i analysen.

Att man dessutom hävdar att regeringen är för dålig på PR och att det är därför de sjunker i popularitet är direkt skrattretande. Anledningen till att de sjunker i popularitet är att folk har börjat förstå vad deras politik handlar om. Innan valet hörde folk bara pratet om jobben. Nu tvingas de ur A-kassa och fackförbund. De ser hur de rika får mer medan de fattiga får mindre. De ser hur det startas privata, försäkringsfinansierade barnkliniker och hur de statliga företagen reas ut till regeringens polare i näringslivet. Människor är inte missnöjda med regeringen för att de inte förstår politiken utan för att de förstår den.
Detta borde svenska pressen skriva om eller åtminstone nämna i förbifarten ibland.

Om de kan i Norge!

Årets första inlägg vill jag tillägna Sabina som tjatar (Fast på ett positivt sätt) på mig om att jag ska blogga.
Jag vet att jag har varit lat men jag har också varit väldigt upptagen. Jag vill i alla fall säga att jag är ledsen över att det har dröjt såhär länge och jag har inte glömt mitt nyårslöfte. Här kommer det Sabina. Luta dig tillbaka, bered dig på att knyta näven och läs.

Först vill jag rikta ett klagomål till SVT som inte sände Svensson Svensson på julafton. (Jaja, lite sent för den kritiken i den digitala tidsåldern men jag är kanske liksom Askungens klänning lite omodern.)
Detta har för min familj och för väldigt många andra blivit en lika viktig tradition som Kalle Anka. Vem vore jag om jag inte hade en teori om varför det inte visades?
Det måste helt enkelt vara för att dölja skillnaden i kvalitet mellan de gamla hederliga avsnitten och de nya, mediokra, för att inte säga rent ut sagt usla. Dåligt skådespeleri, dålig regi, värdelöst manus. Ursäkta om jag är hård. Hade det varit en ny serie hade jag bara låtit bli att titta men nu är det trots allt Svensson Svensson vi pratar om. Kanske det bästa som har producerats i svensk tv efter Killinggänget och Galenskaparna. Detta mästerverk som borde förvaltas med större vördnad än att slänga ihop hastuppföljare i brist på annat.
Jag har dessutom hört rykten om en ny säsong. Då vill jag bara säga till manusförfattarna i första hand. Skärpning. Kapaciteten finns där. Förvalta den.

För att övergå till lite viktigare ämnen så läste jag nyligen en artikel i Ordfront om politiken i Norge. Detta land som vi enbart känner som den rika grannen, där alla är glada och äter olja till frukost. Den som vet vilken politik som bedrivs i Norge räcker upp en hand!

Jag kände till det innan jag läste artikeln i Ordfront eftersom jag också läst en artikel i Socialistisk Debatt. I övrigt har jag inte hört någonting om detta.
Det hela tog sin början i staden Trondheim som där Norska LO tillsammans med nästan hela Tjänstemannaförbundet YS bildade ett manifest för att bryta högerpolitiken som förts där i flera år. Manifestet handlade bland annat om att stoppa privatiseringar och att förbättra välfärden genom att demokratisera den. Sedan frågade de partierna till vänster vilka som kunde ställa upp på manifestet och istället för att förespråka ett parti i valrörelsen 2003 så förespråkade de en radikal vänsterpolitik. Vänsteralliansen vann och började sitt arbete med att demokratisera välfärden. 2005 hade Trondheim halverat bostadslösheten. De var också Norges första stad som inte hade brist på dagisplatser.
Detta kopierades av Norska LO på riksnivå som skickade ut en enkät till sina medlemmar och bildade manifestet efter deras önskemål. 2005 vann vänsteralliansen i Norska riksdagsvalet.
Så just i detta nu pågår en radikal vänsterpolitik i Norge.
Deras politik går ut på att stoppa friskolor och privat vård för att istället återställa skola, vård och omsorg i kommunal regim och förbättra kvalitén med hjälp av en rättvis och demokratiserad politik. Eller som Aron Etzler uttrycker det i sin artikel i Ordfront. ”Omöjligt men sant”

Vad händer då i Sverige?

Förutom att vi har en högerregering som för en rent ut sagt vansinnig politik som går ut på att sparka på de svaga. (Nämnde jag att Norge har 100% i sjukersättning och att de enda som har det i Sverige är våra kära Riksdagspolitiker.)
Vi har dessutom ett Socialdemokratiskt arbetarparti som vill kompromissa med denna vansinnesregering. Vi är i Sverige, liksom i stora delar av världen i lurade att man måste gå mot mitten för att vinna politiskt. Men moderaterna vann inte på att gå mot mitten. De vann på klassiska vänsterklyschor i retoriken. De pratade öppet om utanförskap och att skapa fler jobb men deras politik var fortfarande klassisk högerpolitik. För den icke insatte lät det dock snarare som radikal vänsterpolitik med inslag av eget ansvar än som höger- eller mittenpolitik. Folk förstod inte att det handlade om ett systemskifte. Detta bevisas av hur upprörda människor är när de väl ser hur politiken fungerar.
Sossarna däremot försökte leva på att smutskasta högern trots att de hade makten. (För övrigt exakt samma misstag som Alliansen begår nu.) Detta funkar inte. Har man makten måste man ta ansvar, sitter man i opposition kan man kritisera.
Detta är dock inte hela sanningen till varför Sossarna tappar trovärdighet i Sverige.

Hur kan man kritisera privatiseringar när man privatiserar själv? Varför skulle inte cancervården bli bättre om man privatiserar den om nu vårdcentralerna och tandvården blir det?

Det är ungefär som att debattera våld där den ena sidan förespråkar gränslöst våld medan den andra säger att man visst ska få sparka på den som ligger men inte mot huvudet. Visst är det en betydande skillnad men vart finns alternativet till våld?

I Norge vann vänsteralliansen på att visa vart de stod. De vann på att bryta med högerpolitiken och att vara ett riktigt alternativ.
Så varför pratar då inte svenska vänstern om Norge. Varför pekar vi inte på grannen och säger: ”Fan va nice. Så kan vi också göra.”

Är vi rädda att vi inte ska klara det utan oljepengarna?
Kuba blev nyligen utsett till världens mest hållbara samhälle av Världsnaturfonden och de har prisats för sin sjukvård, trots sin brist på oljepengar. Visst de har demokratiska problem, men det kan vi väl knappast klandra Norge för? Så om Kuba kan fixa sjukvård utan oljepengar och om Norge kan fixa vänsterpolitik utan diktatur, då borde väl vi klara det också?
Något att tänka på.