"Jag tycker så synd om aftonbladet"

Visserligen sitter jag här och lyssnar på The Nipple Erectors (Shane MacGowans gamla punkband.) men jag kommer ändå att tänka på en gammal visa av Cornelis Vreeswijk, nämligen den gamla klassikern "Synd-om blues". På något sätt tycker jag att den passar väldigt bra i dessa tider.
Alla minns väl inledningen:

"Jag tycker så synd om överklassen
förstår nu medborgare
De får alltid dra de tyngsta lassen
och de har ett helvete"

Visst är det skönt att den svenska överklassen äntligen har fått viss upprättelse (även fast de ständigt har blivit rikare och rikare sedan 80-talet). Framförallt måste det vara skönt för de 4% av sveriges befolkning som tidigare betalade 0.75% i förmögenhetsskatt. (Japp, fler än så var de inte även fast alliansen påstod att slopandet av förmögenhetsskatten gynnade småföretagare.)

Det var dock inte just den delen jag kom att tänka på just nu utan istället början på andra versen:

Jag tycker så synd om Aftonbladet
De lider av mörkblå starr
De skriver precis som vissa vill ha det
Ja jävlar i min gitarr"

Det är precis vad jag tänker på när jag läser aftonbladets bedömning av årets första partiledardebatt. Detta gäller även Expressen. Allt de skriver om är retoriken. "Reinfeldt borde kosta på sig att le" Ärligt talat, vad i helvete spelar det för roll. Visst, för Reinfeldt är det jätteviktigt att veta. Retorik är kanske bland det viktigaste för en politiker, men det är inte kvällstidningarnas uppgift att informera dem om. Det är inte heller deras uppgift att informera medborgarna om att Reinfeldt måste le mer eller att Mona Sahlin är för elak mot stackars Filippa. Kvälls- och morgontidningarnas (Eller egentligen hela medias) uppgift är att lära medborgarna att se igenom retoriken och förstå politiken. Jag skiter högaktningsfullt i vad Göran Hägglund har för slipps på sig. Vart är den politiska rapporteringen?

Såg dessutom ett avsnitt av SVT: s lamaste program. Rakt på med K-G Bergström där han frågade ut Anders Borg. Mycket, mycket lam utfrågning även om den var bättre än när han frågade ut Reinfeldt. Just nu orkar jag inte gå djupare in på just den intervjun utan tänker kommentera en av frågorna han senare i programmet ställde till Charlotte Kalla.

"Du tjänade runt en miljon på segern i Tour de ski, kan det bli så att du som en del andra skidstjärnor måste lämna landet för att slippa betala för mycket skatt?"

Just det, ni läste rätt. MÅSTE lämna landet.Vad är det för övertydligt, vinklad fråga.
Det är ingen som MÅSTE lämna landet för att de betalar för mycket skatt.
Jan Guillou tar till skillnad från många andra svenska författare ut sina pengar ur företaget och därmed skattar han för dem vilket är rakryggat och bra. Han MÅSTE inte lämna landet. Han lever jäkligt gott ändå TROTS att han tjänar en jäkla massa pengar.
Jag förstå inte det resonemanget. "Jag tjänar för mycket pengar, alltså måste jag lämna Sverige" (Refererar åter till första versen i Synd-om blues.)

Okej, alla människor som känner att ni tjänar för mycket för att ha råd att bo här. Man kan aldrig tjäna så mycket att man går minus. Tjänar man mer så får man mer pengar, även om skatten blir högre. Skatten är nämligen aldrig 100%.
En fråga till alla er som känner er tvingade att flytta. Vad fick ni för betyg i matematik?

Vad svarade då Charlotte Kalla?

"Nej, jag bor i Sverige, då ska jag betala skatt i Sverige."

IN YOUR FACE!

Kan för övrigt tillägga att K-G Bergström har var komunalpolitiskt aktiv för moderaterna på 70-talet. Det är också därför hans frågor till politiker tenderar att komma från höger och inte från vänster, när han borde angripa Sossarna från höger och Moderaterna från Vänster. Eller kanske helst av allt, angripa båda parter från båda håll.

Detta är Mathias som rapporterar från ett allt kallare, och märkligare Sverige.
Och som det verkar nu lär det bli fler inlägg framöver.