1984 är på väg!

Läste precis i Svenska Dagbladet om ett nytt program från microsoft som övervakar de anställdas prestationer framför datorn. Det ska bland annat hålla koll på hjärtslag, blodtryck, ansiktsuttryck, hjärnsignaler m.m.
Detta är inte bara ett hån mot de människor i yrken som drabbas utan ett hot mot både folkhälsa och den anställdes personliga integritet.
Den stress det innebär att ständigt vara övervakad kommer bli ett enormt arbetsmiljöproblem framöver. Faktum är att det redan idag är ett problem.
Några av mina vänner har tidigare jobbat som telefonförsäljare, där man i många företag förväntas kontrollera varandra så man ringer konstant. Samtliga har också pratat om stressen det innebär och ingen har jobbat med det under en längre period.
När jag jobbade nattskift på fabrik kontrollerades vi på bandet av maskinförarna utan vår vetskap. Detta eftersom det inte finns några chefer på natten.
Det underliga var att vi jobbade inte mycket mer än 6 timmar och var knappt 2/3 av de anställda på dag- och eftermiddagsskiftet och ändå producerade vi nästan lika mycket som de andra två skiften gjorde på 8 timmar.
Vi visste inte om att vi övervakades. (Det fick vi reda på långt senare). Vi jobbade på ändå. Vi orkade dessutom jobba hårdare eftersom vi jobbade kortare tid.
Efter ett tag fick ledningen för sig att vi jobbade för dåligt så de bytte ut vår 30 minutersrast och våra två fikaraster (Vi var bortskämda till en början) mot en rast på 12 minuter.
Alltså 12 minuters rast på de 6 timmar och 52 minuter som vi var på plats.
Man skulle kunna tro att detta ökade produktionen eftersom vi jobbade 40 minuter mer per natt, men vi låg fortfarande på ungefär samma nivå. Vi minskade instinktivt takten. (Absolut inte medvetet) Våra kroppar orkade helt enkelt inte hålla uppe det hårda tempot 6 timmar i streck (minus den skamliga rasten på 12 minuter där vi fick välja på att värma maten eller äta den).
När vi sedan fick reda på att vi övervakades av maskinförarna om hur vi höll tiderna så blev vi både arga och besvikna. Vi på natten var de som jobbade hårdast, oftast ställde upp på övertid och även själva nattjobbet i sig sliter mer på kroppen än dagtidsarbete. Ändå skulle de krama ur minsta lilla droppe kraft ur oss.
Denna småsinthet som finns i kapitalismen är också det som kommer bli deras undergång. Allt ska övervakas, allt ska bli effektivt, vinsterna ska öka på bekostnad av att människor förlorar jobben. Tryggheten ska urholkas för att pressa ner löner.
Någon gång kommer detta slå tillbaka och det kommer slå tillbaka hårt.

I samma nätupplaga av Svenska Dagbladet läser jag även att ångest är en klassfråga. Ångest, sömnlöshet och oro är dubbelt så vanligt hos lågutbildade som hos högutbildade enligt folkhälsoinstitutet. Personligen tror jag mig se en koppling mellan det jag tidigare skrivit om i det här inlägget och den här undersökningen. En annan intressant faktor är också att det är dubbelt så vanligt bland kvinnor som hos män.
Kvinnor vars yrkesliv generellt består av låga löner, ofrivillig deltid, höga prestationskrav. De förväntas också ta större ansvar i hemmet.
(Stressen lär ju dessutom inte bli mindre nu när man inte längre har råd att vara sjuk)

Allt detta visar på att om vi ska bygga ett bra samhälle för alla medborgare så måste vi tänka om. Det krävs stora satsningar på kvinnodominerade yrken. Generellt kortare arbetstid med bibehållen lön, större satsningar på friskvård m.m.

Detta kommer inte ske av sig självt. Sossarna kommer inte driva igenom det. Det här kräver att vi, vanliga, dödliga faktiskt står upp och kräver bättring. Pengar finns i överflöd, men just nu försvinner de i stenrika privatpersoners fickor, istället för att satsas där de verkligen behövs. Vi vanliga, dödliga måste genom manifestationer, strejker, blockader och debatt förändra vår egen vardag. Vi kan inte lita på att politikerna gör det åt oss.
Vi måste också bli mer aktiva i våra fackförbund och kräva ett stopp på pampstyret. I värsta fall får vi gå vid sidan av facket och strejka villt. Det har fungerat förr och det har också påverkat hela samhället positivt.

Ingen kan göra allt
Alla kan göra något
Tillsammans är vi starka

Nu kör vi!

Artiklar:
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_783511.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_784021.svd